En sprucken läpp

Det var alldeles tyst omkring mig. Ett svagt sus hördes från bokens vackra löv och solen som viskade förlåt att jag inte kunde hjälpa dig.
Pojkarna var borta och jag låg med repet hårt spänt runt benen. Efter en stund gick jag mot cykeln som väntade på mig vid skogens gräns.
Ett beslut hade tagits i mitt sinne. För första gången på länge kände jag hur mitt inre slappnade av. Jag skulle göra det, döden tycktes vara min enda vän.

I dag är jag 68 år, aktiv föreningsmänniska och bosatt i Örkelljunga. Mina varma känslor för Borgholm har aldrig minskat och jag arbetar som skorstensfejarmästare på Öland.

I denna självbiografi berättar jag om mina första tolv år i Borgholm, varav ett mellanår i Kalmar, som jag här kallar för ”Vägen till helvetet” och flytten till Örkelljunga.

Det är en tänkvärd berättelse som blandar skratt och tårar med möten av människor jag aldrig glömmer.