Hafvande - dom djupa direktiven

Det var här vi klev ut på livsscenen med
syn och hörsel, inga andra klargöranden
för åtaganden än
sin intelligenskvot till självbeväpning
- olika processande medvetandegrad
endera varifrån de som en utpost till en
annan , bli ställd uti den långa
kön för att vänta in någon medial signal
- slags konfrontation för anmaning
En frågeställning kring de vid upphov så
som en utsikt djupnar
vid några andetag medan blommorna
på ängen, medan växer vid vingar att
tillgodogöras allt vi bär på
längst inom oss
kanske de som inte fick hända men som
ändå kunde hända, en undran ifall vi
alla fick ett samma ärende för att besitta
ett skört språk och ifall och om det
som rättfärdigar likt vid riskbedömning
eller om vi inte besitter kraften
- Men lämna oss då
gör oss till en syndare med ditt tillstånd

Hans-Olov Boström, 74 år, från Gävle.
Född till världen vid ett
sommarsolståndet högsta punkt
en resa för något igenkännande när likt en
inre oro, en dyslexi, nån osynlig rädsla
– det att bemästra en koncentrationssvårighet eller kanske
sådana gånger gick in vid sig själv gjorde naturen till sitt eget språk, som att hitta vägar till att vara varelse till att vara människa och egentligen var de konsten som blev mitt ledmotiv
– orden fick vänta ...

Tycker poesin har en ton som passar in på
mitt liv, som bilder, en rörlighet i verkligheten och kunna fly in i någon fantasi