Ett blekare offer åt gudarna vi saknar

Det går inte att säga något om den här boken. Den stod karvad i evigheten innan den skrevs. Den skrevs för att den måste skrivas, inte av någon annan anledning.

Poeten förbehåller sig rätten att hålla käften.

Den här boken är din vän i natten, som den var en vän medan den skrevs, någon att hålla i handen. Vi är så många som ligger vakna och önskar att vi inte var ensamma. Men det är vi. Tills någon ropar oss inåt, hemåt.

Men vad boken är. Det går inte säga någonting om det. Den är vad den måste vara, och det är allt den är. Allt är den, som vi alla är allt och ingenting, om vi vågar vandra nära gränsen.

Evelina Varas är rännstenspoet och överlevnadskonstnär. Hon har inte läst någon fin författarutbildning och släpps verkligen inte in i salongerna, eftersom hon inte är rumsren. Ändå är hennes poesi klarare och större.

Evelina Varas är det som låtsade poeter önskar att de var. Hon är förtvivlad och äkta, begåvad men galen. Hon skriver för att hon blöder och det är inte en metafor. Hon blöder för att hon fallit ner och slagit sig.

Hon bor i Göteborg där hon sysslar med Poesiwerken och annat.