"Gör det inte. För allt i världen, låt bli." Med denna varning för experimentella rymdresor börjar berättelsen. Året är 1979 och Nastia och hennes sju kamrater har beordrats testflyga den första rymdfarkosten som är byggd av levande material. Kan det gå bra med ett levande rymdskepp? Och är man verkligen ensam i yttre rymden?
Författaren, Johanna Jensen, har alltid fascinerats av utsattheten i en rymdfarkost, inspärrad i en plåtburk långt borta från allt stöd. Att hon följer den östtyska berättartraditionen av "vetenskaplig-fantastiska romaner" gör utsattheten total: individen mot ett diktatoriskt samhälle. Men Johanna Jensen frigör sig och romanens karaktärer under denna resa till främmande världar och till sitt eget inre.

Johanna Jensen har under många år forskat och undervisat som docent i psykologi, innan hon började arbeta med patienter. Hennes signum är inlevelsefulla skildringar av människor och deras relationer. Tidigare skrev hon "På okänd väg", "Mördarens dotter" och "Liv och den döde som ringde ett samtal".