Knujt Maxner, polisen som egentligen inte är polis har gjort sig lite mer hemmastadd på Gallbjäre, ön som ligger utanför Hälsingekusten i Nordanstig. Det är en massa frågetecken kring hans släkts historia som han vill ha svar på, men han får annat att fokusera tankarna på. Flera fasansfulla mord inträffar där offren är mycket svårt sargade. Samtidigt sker några mystiska stölder på ön, men det som stulits har endast ett personligt värde.
Bland en sur och fördomsfull butiksägare, en udda skulptör, uppkäftiga tonåringar, en uttryckslös rättstekniker, en grisbärande spåkärring och diverse andra originella individer, försöker Knujt och hans assistenter Markel och Katta att samla information för att lösa fallen.
Fortsättningen om Snuten på dårön går i samma tappning som den första boken. Den är bitvis dialektal med mycket humor och en aning ovårdat språk, med spännande inslag av övernaturlig gammal folktro.

Det här är Kent Klint Engmans 4:e utgivna bok, och 2:a delen om Snuten på dårön. I hans samtliga verk finns en skara underhållande karaktärer inblandad i en handling som är minst sagt annorlunda. Hans berättelser är fantasifulla och innehåller mycket humor. Han använder sig av ett dialektalt språk i dialogen som ibland kan vara rätt så grov, och övernaturliga inslag gör sig inte främmande i hans berättelser.